Första anhalten blev Motala där Leif träffade Ulf Karlsson, Reine Wisell och Team Baltzar. Det var när Wisell vann SM i Formel 3 i en Brabham BT18 1967 som Leifs motorintresse riktigt tog fart. När det sedan blev dags för Leif att ikläda sig arméns käcka kläder gjorde han detta på en Lindström 360 kubikare och därmed tog han motocrossen till sitt hjärta. Detta ledde honom  vidare till Gustav Flink AB samt en anställning som konstruktör. Hos Flink tillverkade Leif världens första motorcykel med monocoqueram och det var han som byggde själv de första ramarna som sedan kom att bli framgångsrika.   Strax blev det åter dags för en förändring i livet och denna gång kom den i form av Husqvarna AB och en tjänst som laboratorieingenjör med ansvar för tester och utveckling. På Husqvarna upptäckte man snabbt den talang Leif besatt ochdå de var inne i en mycket expansiv period på motorcykelsidan kom Leif att spela en viktig roll där.   - Jag körde och testade enormt mycket på den här tiden, minns Leif när han blickar tillbaka samtidigt som han tonar ner sina tävlingsresultat under samma period.   - Jag var en seriös ung man på den tiden och visst körde jag massor med tävlingar med hyggliga resultat men jag var nog bäst som testförare och konstruktör.   1977 var året då Leif, för Husqvarnas räkning, höll på att hamna i USA för att ta över motocrossverksamheten där - detta äventyr satte dock oljekrisen stopp för. Istället blev det Australien med uppdraget att bygga upp en försäljningsorganisation kring Husqvarnas motorsågar.   Sagt och gjort. Leif packade sina pinaler och flög söderöver. Väl där dröjde det inte länge innan Pelle Granqvist också flyttade till landet 'down under' och tillsammans startade dessa båda herrar en omfattande tävlingsverksamhet inom motocross. Tillsammans bildade de ett mycket framgångsrikt team med fyra australiensiska mästerskapstitlar och över trettio delstatstitlar i ryggsäcken. Allt detta inom loppet av två år.   1982 återvände Leif till Sverige och en roll som regionchef för Outdoor Power Products i Asien. Ett massivt resande tog sin början och flygbiljetter för miljoner vittnar om ett hektiskt liv med mycket jet lag. 1986 fattade Leif beslutet om att slå sig ner i Kuala Lumpur, Malaysia, och han gjorde det tillsammans med sin australiensiska fru Judy.   Med utgångspunkt i Malaysia byggde Leif upp försäljningen inom sitt produktområde och samtidigt drev han ett racingteam i Electrolux namn. Leif själv var teamets stora stjärna i standardvagnsracing - först ut var han med en gammal Zakspeed-Escort (grupp 5) med vilken han vann 1991 års South East Asian Supercar Championship. Teamet utökades därefter med Protonbilar samt två BMW.   1994 startades ett team med två formelbilar i Formula Asia 2000, ett mellanting mellan Formel Opel och Formel 3.   - Vi vann inte mästerskapet under de tre år vi höll på, berättar Leif, men vi var tvåa alla tre åren. Jag hade fantastiskt fina förare, bland dem Niclas Jönsson som skulle vunnit mästerskapet om vi inte utsatts för sabotage. Jag tycker fortfarande att det känns trist för Niclas att han inte fick vinna det här mästerskapet som säkert skulle hjälpt honom i hans fortsatta karriär.   Vid sidan av sitt framgångsrika arbete har Leif ägnat sig åt historic racing och idag hittar vi honom alltså i fäderneslandet Sverige och i staden Jönköping där han har sin verkstad. Det var 1998 som flytten gick till kalla norden och Leif kände då att det var dags att göra något eget.